Sandras svammel

Alltid ska NÅT strula *suckar*
Vaknade i morse och då hade Sebbe feber, så det blev inget besök på Lekplatsen idag. Jag och barnen la oss i sängen och läste böcker och vips så somnade bägge, hoppsan! Ja, det är ju inte konstigt att Sebbe ligger och snarkar därinne för han är ju dålig men jag trodde inte att lilla fröken skulle somna oxå.
Blir väl en omgång sömn på eftermiddagen med, gör inget om dom lägger sig senare ikväll, M ska på hockey och kommer vid 21 så då får väl han lägga barnen då ;)

Jag har suttit med försäkringskassan hela morgonen känns det som. Fick ju brev av dom förra veckan att min arbetsplats inte hade sjukskrivit mig än som dom borde ha gjort. Fick mail från personalavdelningen idag att dom försökt sjukanmäla mig förra veckan men då fått besked från FK att dom måste vänta till första veckan i oktober???? Heja försäkringskassan!
Nästa sväng då:
Förra gången jag var gravid så var min mamma här med tillfällig föräldrapenning eftersom maken inte kan vara hemma från jobbet ( eget företag). Den gången protesterade FK vilt eftersom dom inte tyckte att jag kunde vara sjukskriven under föräldraledigheten och att jag var tvungen att plocka FP-dagar istället. Fick efter mycket om och men igenom det hela med hjälp av läkarintyg etc, läkarna sätter ju inte igång en förlossning 5 veckor tidigare för skoj skull....
Den här gången är jag ju inte föräldraledig längre utan skulle ha återgått till jobbet den 22/9, men nu kan inte min mamma vara här och hjälpa mig för FK menar på att jag borde ha ordnat med dagis istället. *suck* Tack för valfriheten liksom!
Jag visste ju att jag skulle bli sjukskriven och inte återgå till jobbet nu eftersom jag dels inte kan ta mig ut själv pga panikångesten men sen är gravid igen och troligtvis kommer få havandeskapsförgitfning igen. Men det tar dom inte hänsyn till i föräldrapenningen utan jag borde ha planerat så att barnen hade fått dagis. Jag får alltså inte vara hemma sjuk utan barnomsorg.
Men eftersom jag visste att jag skulle vara hemma så ville jag inte sätta barnen på dagis, det handlar ju om 3 usla månader innan bebisen kommer.
Så på nåt sätt måste vi lösa så att maken kan vara hemma, hur sjutton det nu ska gå. Med andra ord kommer vi få ta med oss barnen  til sjukhuset VARJE dag sen när jag blir sjuk, för då blir det ju dagliga besök med blodprovtagning etc. Förra gången stannade mamma hemma med Sebbe och jag och Micke satt på Karolinska varje dag.
Underbart stressigt det här känns! Micke kan ju inte vara hemma på heltid, så det kommer bli ett jäkla pusslande för att få ihop det. Känner ibland att jag får väl bita ihop vi har ju valt att skaffa en trea, men så går det ju inte heller att tänka för skulle blodtrycket skjuta i höjden så är det ju fara för både mig och barnet.

Jag får väl logga in på Svenska spel och köra en triss och nån lottorad, vore onekligen skönt att slippa vara beroende av försäkringskassan...
Dessutom känns det trist att Micke inte är ledig nåt den här veckan, känns genast så mycket tyngre då. Är nog lite allmänt graviditetsdeppig eller nåt, just nu känns det som att inget löser sig :/