Sandras svammel

Nu har vi varit på återbesök på BB, kan ju inte påstå att jag gillade sköterskan speciellt. Kändes som att hon satt och dumförklarade och bevakade mig, det är ju inte mitt första barn så jag tycker mig faktiskt ha rätt bra koll.
Bla ville hon veta alla detaljer kring matning, exakt hur jag gjorde när jag matade, skulle visa mig hur hon tyckte att amningsnappen skulle sättas på... *suckar* Har använt sån 2 ggr innan och tänka sig, både Sebbe och Bella klarade sig igenom amningsperioden ;)
Hon tyckte inte att jag skulle ge på kopp utan ta flaskan istället, för det skulle vara så mycket smidigare och snabbare för mig, hon hade ju läst att jag hade fler barn att ta hand om.... Som vanligt på såna ställen är det bästa att bara le stort och nicka med huvudet till allt dom säger, orkar inte diskutera för då kommer man väl inte därifrån.
Tyvärr måste vi tillbaka på söndag igen eftersom Dominika är lite gulare och inte gått upp nåt i vikt. Inte för att jag är orolig, idag rann mjölken till och hejsan hoppsan jag hade glömt bort vilka meloner till tuttar man brukar ha i början! Stenhårda och megastora och gör skitont! Måste fasiken ta ett kort för så här högt lär dom inte gå utan operation igen ;)

Är precis i perioden då mammabyxor ramlar av och vanliga inte går på. Jag svullnar alltid efter förlossningen, mina vader är blanka just nu för att dom är så svullna, fötterna går knappt i skorna.
Här hemma lunkar det på, barnen är fortfarande sjuka och gnälliga ( för att inte tala om rastlösa) men idag har Bella slutat leka Följa John så jag får lov att gå på muggen själv. Sebbe trotsar en del igen, favoriten just nu är att säga "jag tycker inte om dig" för att se hur jag reagerar, han lär nog tröttna snart när han inte får den reaktionen han hoppas på.
Vi har fått dagisplats till den 8 februari till en nyöppnad avdelning som ligger 2 gårdar längre bort. 12 barn blir det i gruppen, varav 7 st är 01-03:or, så nu blir det några lekkamrater till barnen. Det enda negativa skulle väl vara att det är en helt ny grupp och ny personalgrupp som inte är inarbetad, men det kanske samtidigt är positivt.

Konstigt vad fort vardagen lunkar på. När vi kom hem med Sebbe kände jag mig helt mörbultad, satt mest och ammade eller låg och sov. Orkade inte byta om från pyjamas och hann knappt äta mat eller duscha.
Nu kommer man hem med trean som får sig lite tutte i farten medans man kör igång en tvätt, hänger bort den gamla och lagar middag :) Nu är ju Micke hemma och kan leka med dom stora barnen när jag ammar, det lär nog bli mer stressigt sen när jag är själv, vågar inte ens tänka på hur jag ska ta mig ut med alla tre....
Nä, dags att pumpa ur melonerna lite innan dom sprängs! Tack för alla grattis! Kommer snart lägga ut en förlossningberättelse och hälsa på hos alla mina nätvänner, det har inte blivit så mycket datortid än.
Kram på er!