Va sa du?
Det är både enklare och svårare att ha två barn redan när man ammar bebisen. Visst leker barnen jättebra och har varandra när man hamnar i soffan för femtielfte gången, men jag säger bara LJUDNIVÅN!
För att inte tala om buset! Det är ju inte direkt någon som lyssnar på den ammande mamman i soffan utan det härjas vilt här hemma...
Dominika verkar känna på sig att det bara finns en förälder kvar i lägenheten för hon vill absolut inte ligga själv idag utan trivs bäst i famnen. Bella ska läsa bok varje gång jag ammar och Sebbe är världens mest kissnödiga kille idag.
Pratade med väninnan i förmiddags och kunde konstatera att hon är den enda jag kan ringa till och så kommer det att förbli i många småbarnsår till *s* Det går inte att ringa till någon som inte har barn, för dom har ingen förståelse för att man hela tiden får bryta det man pratar om för att säga till barnen något. Man har liksom en konversation med vart och ett av barnen SAMTIDIGT som man pratar med den i telefonen. Det börjar alltid så bra, barnen sitter och pysslar vid bordet och mamma pratar och slutar med att jag springer mellan rummen och försöker höra vad personen jag pratar med säger medans barnen skriker allt högre. Låser in mig på toan men inte ens det hjälper, då rycker dom i dörren och skriker "mamma vad gör du" etthundra gånger.
Bebis är inte helt nöjd än så jag får nog bryta nu, storisarna sover iaf och nu är det bara 3 timmar kvar tills pappa kommer hem, tjooohoooo! :)
För att inte tala om buset! Det är ju inte direkt någon som lyssnar på den ammande mamman i soffan utan det härjas vilt här hemma...
Dominika verkar känna på sig att det bara finns en förälder kvar i lägenheten för hon vill absolut inte ligga själv idag utan trivs bäst i famnen. Bella ska läsa bok varje gång jag ammar och Sebbe är världens mest kissnödiga kille idag.
Pratade med väninnan i förmiddags och kunde konstatera att hon är den enda jag kan ringa till och så kommer det att förbli i många småbarnsår till *s* Det går inte att ringa till någon som inte har barn, för dom har ingen förståelse för att man hela tiden får bryta det man pratar om för att säga till barnen något. Man har liksom en konversation med vart och ett av barnen SAMTIDIGT som man pratar med den i telefonen. Det börjar alltid så bra, barnen sitter och pysslar vid bordet och mamma pratar och slutar med att jag springer mellan rummen och försöker höra vad personen jag pratar med säger medans barnen skriker allt högre. Låser in mig på toan men inte ens det hjälper, då rycker dom i dörren och skriker "mamma vad gör du" etthundra gånger.
Bebis är inte helt nöjd än så jag får nog bryta nu, storisarna sover iaf och nu är det bara 3 timmar kvar tills pappa kommer hem, tjooohoooo! :)
Kommentarer
Postat av: Marie m. Pontus och Caroline
Beundrar dig :-) Du, vilket jobb du gör.
Känner igen det där med att söka uppmärksamhet just när man ska amma.
Hoppas att du har fått vila och mysa lite med Dominika nu på kvällen.
Kram kram
Postat av: Anniz
Ingen kommentar ens...men du vet ju vart du har mig ;)...Telefonen har vi slutat använda, ingen idé iaf, jag och J har dessutom planer på att införa ett teckenspråk som vi kan använda till varandra vid matbordet så vi får något sagt.....Hoppas du överlever gumman ;)!
Kramar i lass, Anniz
Trackback
