Känslosam!
Det började redan i smyg på BB, jag satt och tänkte att jag aldrig mer kommer vagga fram till fikarummet öm som f-n och bre mumsiga mackor och sätta mig försiktigt försikigt på deras hårda stolar. Då hade jag precis kommit över sorgen att aldrig mer ta lustgas haha!
När vi kom hem med vårt underverk insåg jag att jag aldrig mer kommer få rengöra en äcklig navelstump och dagen efter när den äckliga navelstumpen föll av så BUUUUUÄÄÄÄÄÄHHHH! Ja, ni hör ju! Redo för psyket! ;)
Imorse tog jag den sista Pampers newborn blöjan och då började jag nästan grina, nästa storlek ser ju megastor ut, vart tog min bebis vägen??????
Med Sebbe och Bella kunde jag knappt bärga mig tills att dom blev större och "roligare", nu vill jag inte ha Dominikas första leende ens, det går för fort!
Med den här takten så kommer jag ju få en tvångströja när jag ska plocka undan dom första små bebiskläderna, vartenda litet utvecklingssteg utlöser ju känslostormar hos mig....
Jag som inte ens tycker att bebisar är speciellt roliga vill att Dominika ska vara liten jämt. Jag vill ju absolut aldrig mer vara gravid eller ha fler barn, inte en chans i universum, men ändå känner jag den här sorgen att nu är min fertila period över.
Tänker på små bitar ur senaste förlossningen, men jag vågar inte tänka igenom hela, inte för att det på nåt sätt känns läskigt, utan för att jag inte vågar nöta på känslorna jag hade under den. VIll suga på karamellen, titta på en bild då och då och få ut det mesta av det. Visst har jag blivit helknäpp????
Ska väcka min lillsnurpa nu och tanka på henne lite, vi ska smyga upp till dagis och se var storisarna gör :)
känner igen det du säger, kände likadant med Tim, Danne vill ju inte ha fler barn men jag vet inte om jag vill ha fler, men vill inte Danne så blir det ju inga fler. Varför ska dem växa så snabbt för!?? Jag hoppas att vi kan skaffa oss en sladdis om några år, men som det ser ut nu så blir det inte så. ja ja bla bla bla.
Va kul att det funkar så bra med inskolningen, jätte kul!
Ni får ha det så bra!
KRAM!
Jag är helt klart på din linje, som du vet...Känner exakt likadant, men ändå kan ju nu för första gången känna att jag är nöjd. Så har jag aldrig känt förut, att jag verkligen inte vill ha fler barn utan är supernöjd med mina tre sessor, men iaf...Tänkte också på det där med BB, fikan, sitta där i sängen och ringa släkt & vänner osv...Vill också att Maja ska vara liten, samtidigt som jag känner mig lite RS-nojig och är ganska nöjd att hon nu blivit iaf 2 månader.
KRAM ANNIZ
Funderar och filosoferar över det du säger...
Kan det här vara en generationsgrej? Ni verkar så välplanerade och bestämda på nåt sätt... För mig är barn något av en "guds gåva" (utan att vara speciellt religiös säger jag det...) och de kommer liksom när det är läge och så... tror liksom att dom har valt att komma och att de valt sina föräldrar liksom....:-) Sen kan man ju inte ensam befolka jorden utan man måste ju försöka styra lite själv ett mycket intressant ämne...
Men man ska väl aldrig säga aldrig.... eller?
osammanhängande fredagstankar fån "Gammelmajsan"
Ååå vad det känns igen. Aldrig mer få ta lustgas är en stor sorg här med *hehe*.
Vi är ju oense här om antalet barn och det är möjligt att Caroline blir vår sista bebis *snyft*. Det går på tok för fort. Hinner inte med. Lilltjejen börjar närma sig 6,5 månad. Kan sitta själv i en halv minut, tar sig framåt några dm med militärarmgång, äter halv 5-månaders burk till lunch, väger 8,5 kg och är 68 cm lång. BUhuuuuu var tog min bebis vägen????
Nostalgisk jag med ;-)